Skillnaden mellan att behöva och att vilja ha

(Från och med nu skriver vi inte om det är Lina eller Jens som bloggar, då vi tror att det är tydligt ändå)


När jag kollar på olika sidor eller är på stan så har jag upptäckt att jag omöjligen kan skilja på vad jag behöver och vad jag bara vill ha. Just nu läser jag sista delen i Elsie Johanssons fantastiska serie om Nancy, och där lever typ alla på existensminimum. Dom behöver inte Smashbox's blekande fuktighetslotion eller Too Faced's Couture whipped lip lux, det går bra ändå. Dom äter limpmackor till lunch och plockar mosippor när dom ska ha gäster. Så vad behöver jag då?

- Mat
- Någonstans att bo
- Luft (att andas, mkt bra)
- Vatten
- Love
- Kläder så jag inte fryser på vintern
- Svalare kläder så jag inte svettas ihjäl på sommaren
- Skor att gå i

Ja, det är väl det. Och vad vill jag ha?

- För mycket smink
- För mycket smycken
- För många par skor
- För många böcker
- För mycket parfym

Inget av det är på min behöver-lista, men ändå köper jag det! Varför är det så? Jag lägger cirka 4000 kronor i månaden på sånt som jag inte behöver. Jag tror inte att jag blir gladare av det. Eller jo, det blir jag ju. Jag blir glad när jag precis köpt något, när jag packar upp det hemma och ställer in det i mitt skåp, mina hyllor eller hänger upp det i garderoben, och när jag sen använder det. Men ungefär där tar det stopp. För när jag använt mitt nya läppglans på jävla Ernesto och insett att ingen märkt det, och att inget förändrats, då suger det. Jag älskar att köpa saker, att prata om saker, att prata om att köpa saker. Det är inte bra. Jag vill inte ha cravings efter coco is dead (knife fight)-halsbandet, men jag HAR det! Om jag inte får det kommer jag nog att dö, eller iallafall svimma och må illa i flera dagar. Pappa säger att när jag var liten så skulle jag alltid ha typ femtio barbiedockor, femtio ponnyhästar, femtio cyklar, femtio hamstrar, och så vidare. Det där med måtta har jag aldrig fattat. Måtta är så jävla sämst. Måtta är för folk som hatar att ha kul. Jag måste ha för mycket av allting, det är det enda som gör mig glad. Men så kom jag på att det säkert är för att jag har något hål i min själ som jag försöker fylla, blabla it-samhälle, ingen plats för eftertanke, materialism och så vidare. Så då hittade jag en bok om hur man lär sig att vara glad för det lilla. Och jaha, sen hittade jag en till bok om det, och ytterligare en som handlade om ungefär samma sak. Så nu har jag fyra stycken böcker om att jag måste sluta söka på AdLibris, Sephora och Shopbob efter lycka. Ska leta efter fler på Bokus nu. Skitbra!